Skribent

Skribent och skribent, det kanske är att ta i. Måste man inte ha betalda uppdrag för att kalla sig det? Fast å andra sidan har jag varit delaktig i att skriva en bok med barns citat. Bara han diskar ska nog allt gå bra. Mitt bidrag var ett 30-tal citat från barn i Herräng som jag intervjuade. Ett jättekul jobb som gav mersmak.

Jag tycker det är så kul att skriva så jag gick en utbildning i grundläggande journalistik på Poppius Journalistskola våren 2011. Den var riktigt bra så nu är jag sugen på att skriva mera, kanske för en tidning eller varför inte en webbplats.

Enligt Wikipedia är en skribent ”en person som har som mer eller mindre beständig sysselsättning att skriva självständiga texter om ett eller flera ämnen som sammanställs i ett större verk, såsom artiklar i ett uppslagsverk eller i en tidning.”
Där är jag inte riktigt än. Om nu inte blogg kan jämställas med ett större verk? 🙂
Så det här med skribent är mer en önskan inför framtiden. På vägen dit skriver jag här i min blogg en samling självständiga texter om olika ämnen.

Texter jag skrivit under min utbildning i journalistik:

Reportage Lerduveskytte
Det är lördagsmorgon och 60 skyttar samlas hos Norrtälje Jaktskytteklubb utanför Norrtälje. Snön ligger kvar i skogen och kylan syns som rök i utandningsluften. Många har rest långt för att ta sig till denna deltävling i Mälarcupen i Engelsk Sporting, en tävling i lerduveskytte.

Inne i klubbhuset serveras kaffe och macka. Juniorskytten Therese Karlsson, 17 år, är just färdig med att göra i ordning alla mackor.
– Jag brukar hjälpa till här i klubben på tävlingar, det är inte så lätt att få tag på frivilliga. Lerduveskytte är jättekul, jag sköt luftgevär tidigare men det här är roligare. Det är mer variation och rörliga mål.
Inne i värmen diskuteras de olika hagelgevärens fördelar och nackdelar. De flesta skyttarna känner varandra, de brukar träffas på tävlingar, och skratt blandas med allvar. Trots att det är tävling är stämningen generös och skyttarna delar med sig av tips på bättre skytteteknik. Övervägande andel är män, några kvinnor och två juniorer finns på deltagarlistan. Klädstilen är jaktinspirerad och går i grönt eller mörkblått, inte en tweedkostym så långt ögat kan nå.
– Det är ingen snobbsport längre. Visst finns det klubbar där de klär sig i tweed men de är få. De flesta klubbar är för vanligt folk. Men det är en dyr sport, vapnen kan kosta hur mycket som helst och det går åt många lerduvor och skott på både tävlingar och träningar säger Staffan Holmberg, en av tävlingsskyttarna.
Klockan 09:30 samlas alla utanför klubbhuset och skyttarna delas in i grupper. Elva grupper ska skjuta lerduvor på sju stationer. Varje grupp för protokoll över träffarna och sköter poängbedömningen inom gruppen. Eftersom det är fler grupper än stationer blir det mycket väntan. Dessutom är det bara en i taget som skjuter inom gruppen, de övriga memorerar hur lerduvorna kastas ut, var solen är och hur det går för medtävlarna.
– Ett starkt psyke är viktigt i denna sport, du hinner tänka mycket på din egen teknik och se hur det går för de övriga. Börjar man fundera för mycket brukar det gå åt skogen, säger Staffan Holmberg.
Therese har tränat och tävlat för Norrtälje Jaktskytteklubb i två år.
– Jag tränar skytte två gånger i veckan och sen går jag på gymmet två gånger också för att träna styrka, man behöver vara stark i armarna och överkroppen för att orka hålla vapnet på ett bra sätt. Jag har utvecklats bra och om några år hoppas jag att jag är med i landslaget, det vore kul att tävla utomlands.

Nyhetstext
Skebobruks nya festlokal Smedjan är klar för invigning. Tack vare EU-bidrag och en privatperson som skänkte en handikapphiss kan portarna slås upp den 26 februari.

Det återstår en del rörarbeten och en bergvärmepump ska installeras. Den ska värma upp hela fastigheten som även hyser ett ölbryggeri och en pub.
– Vi var lite oroliga ett tag eftersom det tog längre tid än vi trott att få bygglov för bergvärmepumpen. En överraskning var också att vi var tvungna att ha en handikapphiss, det hade vi inte tänkt på innan. Vi fick faktiskt en till skänks av en person som köpte ett hus med en handikapphiss men som inte behövde den, berättar Carina Lindblad, en av de frivilliga som arbetar ideellt i projektet.
Drömmar om att rusta upp lokalen har funnits länge men det verkade vara ett alldeles för stort projekt för att Skebobruks kulturförening skulle ha råd med det. Men så kom möjligheten att ansöka om EU-bidrag för renoveringen genom landsbygdsutvecklingsprojektet Leader. Hälften av renoveringskostnaden bidrar EU-stödet med. Resten finansieras av kulturföreningen genom banklån och sponsorer
– Vi hade första mötet för byggruppen i januari 2010, säger Carina Lindblad som är en av de fem som ansvarar för planeringen av projektet. Redan innan vi fått bygglov började vi röja ur allt skräp som fanns i lokalen.
En lokal byggfirma har varit huvudentreprenör. Många hantverkare och ett 20-tal ideellt arbetande har varit inblandade i renoveringen som inneburit mycket arbete. Det var nödvändigt med en omkonstruktion av byggnaden med förstärkningar underifrån för att kunna ta bort stödpelare som skulle vara i vägen i den nya lokalen. Tak och väggar har isolerats och ett golv har lagts in. Frivilliga har under arbetshelger röjt, målat och kört material till återvinningsstationen.
För ett år sedan var lokalen i det gamla gjuteriet bara en kall, oisolerad vind full med bråte. Idag är den en totalrenoverad festlokal med plats för 80 personer. Smedjan ska kunna användas till både barnkalas, fester och konferenser. Alla kommer att kunna hyra lokalen, inget medlemskap i Kulturföreningen krävs.
– Alla är välkomna. Vi kommer att bilda en grupp som ska ansvara för lokalen och sköta uthyrningen. Vi har inte bestämt än hur mycket konferensutrustning vi ska ha. Det får kommande behov visa. Möbler och husgeråd saknas fortfarande men på lördag åker vi på en shoppingresa för att beställa möbler och köpa husgeråd, säger Carina.
Skebobruks kulturförening firar 25-årsjubileum i år. Föreningen bildades år 1986 för att bevara gjuteriet, en av få kvarvarande byggnader från järnbrukstiden i Skebobruk.

Kommentera gärna!