Anledningen till att jag gick med i #Blogg100 var att få fart på mig själv, få igång skrivandet. Som bieffekt har jag nu funnit massor med intressanta bloggar att följa i fortsättningen. Min Google Reader svämmar över snart och jag misstänker att några av mina gamla, ofta insomnade, prenumerationer får ge plats för några nyfunna favoriter. Och jag ska banne mig bli bättre på att skriva kommentarer på andras bloggar. För det är ju så kul att få kommentarer! Och det är ju det där med att ge för att få. Precis som Joakim Jardenberg skriver i ”En uppmaning till #blogg100 – glöm inte konversationen” så känns det ju så bra med kommentarer och inlänkar. Det ger pepp och mod att fortsätta. Och de är ju bevis på att någon läser. För ärligt, visst vill vi att folk ska läsa det vi skriver. Annars kunde vi strunta i att publicera det på webben och bara spara det som dokument i datorn. Men det känns ju inte alls lika kul.