Ibland använder jag fotografering som terapi, en hjälp att fokusera på nuet och släppa allt annat. Det är superskönt och roligt och jag mår toppen sen. Det jag gör är att leta motiv på ytor, mönster och texturer som dyker upp när jag går omkring och tittar genom objektivet. Ungefär som att sätta på sig skygglappar eller kolla genom en tratt. Som du förstår är det inte att promenera som gäller, det vore lite vanskligt med det begränsade synfältet 🙂 Utan jag rör mig på ett mindre område fram och tillbaka och när det är något som fångar min uppmärksamhet så tar jag en bild. Det kan vara färger, linjer eller andra mönster. Vad som helst. Ofta ser jag figurer, jag brukar kunna hitta ansikten i det mesta 🙂 I det här läget glömmer jag tid och rum och har bara kravlöst kul. Har du en kamera så rekommenderar jag dig att gå ut och prova!