Väckarklockan ringer 01.30 efter två och en halv timmes sömn. Kvällen innan var vi ute och fotograferade i kvällsljuset, nu ska vi ut för att njuta av ljuset vid soluppgången. Huvudet är inte riktigt med men som tur är så är fotoväskan redan packad och kläderna ligger framme, bara att ta på sig och bege sig ut. Det är varmt och fortfarande mörkt. Under lågmält prat sätter vi oss i minibussen och åker ut på skogsvägar till platser som våra guider har planerat åt oss. Månen lyser över trädtopparna och vi hittar fina vattendrag och kan leka med speglingar.
Vi är ute i skogarna vid Fredriksberg, det som även kallas Finnmarken och våra guider är Peter Engman och Jan-Peter Lahall. Vi är elva fotografer som bokat in oss på denna fotoresa i Finnmarken i månadsskiftet maj-juni 2018.
Vid introduktionen den första kvällen fick vi veta att detta är björnrika trakter och att vi inte ska gå ensamma för långt från gruppen vid våra fotostopp. Det finns även mycket älg och nu är perioden då älgkon stöter bort kalven och vi kan förhoppningsvis få se många älgar. Själv är jag tacksam om jag slipper stöta på en björn och risken är ju liten tack och lov då de är väldigt skygga. Älgar har vi hemma så de känns hanterbara.
Det är något magiskt med att vara ute i naturen då den vaknar, se månen gå ner över trädtopparna, se det första solljuset försiktigt smeka ängsullen ute på myrarna. Höra fåglarna och känna dofterna av djupa skogar, mörka tjärnar och dimmiga myrar. Jag känner att jag är långt ifrån vardagslivets stress och upplever en stark koppling till naturen och njutningen i att bara vara.
Efter att vi fotograferat färdigt vid små sjöar och vattendrag åker vi till en stor myr där dimmorna ligger som tjocka molntussar. Det är blött att gå ut på myren och emellanåt sugs kängorna fast, efter ett tag lär jag mig hur de lite torrare tuvorna ser ut. Här finns ängar av ängsull, små knotiga tallar som står ensamma och utspridda över myren och mitt i slingrar sig ett vattendrag. Solen ska strax gå upp över trädtopparna och färgar molnen på himlen i rosa och blå pasteller. Och där står vi fotografer och fyller våra minneskort med allt detta vackra. Och vartefter solen höjer sig på himlen färgas ljuset allt mer gult och varmt.
Vid 5-tiden kliver vi nöjda och trötta in i minibussen igen som tar oss tillbaka till våra stugor där det är dags för frukost och några timmars sömn.
