Fotograf och bildskapare

Besök på Landsort

Sedan 2015 har jag varje år besökt Landsort, eller Öja som ön egentligen heter, tillsammans med ett gäng likasinnade fototokiga. Vi åker dit en helg i november i hopp om starka vindar och maffiga vågor. Men kanske mest för att det magiska ljuset vid soluppgång och nedgång sker vid rimliga tider. Solen går upp vid 8-snåret och ner vid 15-tiden. Perfekt då man både slipper gå upp i ottan och kan äta middag i lugn och ro på kvällen.

Jag står uppe vid fyren och väntar på att månen ska stiga ur havet då jag märker att ljuset blir väldigt annorlunda. Jag vänder mig om och får se detta. Så det var bara att byta från teleobjektiv till vidvinkel för att fånga denna himmel.

Vilka bilder som går att fotografera beror av fukten på klipporna

I år belönades vi dessutom med torra klippor. Landsorts klippor är både branta och väldigt kuperade. När det är halt på klipporna är det inte alltid jag vågar mig ner till vattnet eftersom det både är risk för att halka och för att jag inte tar mig upp igen. Det var jag med om en gång då jag inte hittade vägen upp efter en fotografering vid solnedgången. Klipporna var torra och det var lätt att ta sig ner, flera gånger med hjälp av att åka på rumpan. Värre blev det när jag skulle upp, jag hittade inte en klättringsbar väg, där jag tagit mig ner var det alldeles för högt att ta sig upp. Och det började mörkna mer och mer och jag började bli kall i den kyliga vinden. Paniken var nära. Antagligen var det adrenalinet som gjorde att jag fick extra kraft att klara några svåra klättringssteg och kunde hitta tillbaka. Sedan dess klättrar jag inte på den sidan av ön 🙂

Ett år då det gick att ta sig ner till vattnet utan att halka alltför mycket. Längst ut syns fyren Bredgrund.

På östra sidan av ön är det mer lättklättrat och gångbart och i år även torrt så det var riktigt kul. Vi håller till på den södra änden av ön, vid fyren Landsort. Där ligger även vandrarhemmet där vi hyr en stuga.

Fyren Landsort i kvällsljus, bakom syns lotstornet. Framför fyren syns en av kanonerna och ingången till Batteri Landsort.

När jag säger klättra här så menar jag mest att krypa, hasa och kliva över stora sprickor i berget. Det är väldigt kuperat och ibland ser jag en fotoplats jag vill till några meter bort men det är helt omöjligt att ta sig dit med mindre än att klättra tillbaka femtio meter och ta sig genom ett taggigt nyponsnår, runda sprickan och ner igen. Man får kämpa för bilderna!

Här blåste det så hårt att det var svårt att få kameran att vara stilla. Jag fick skapa lä med min kropp och ändå hålla ner stativet i marken så stadigt jag kunde. Här fick vi som vi önskade – maffiga vågor.
Vågorna slog hårt in på klipporna och skapade stora kaskader. Det var bara att sitta och försöka tajma in rätt vågform.

Kalla kriget känns närvarande

På Landsort finns även många rester av försvarets anläggning. Bunkrar, fort och spännande miljöer. Det mesta har försvaret fyllt igen och man ser bara kanter och betongplattor i dagen. Men det finns bunkrar man kan gå in i och det finns även visningar för besökare där man får gå ner i berget. Men dessa visningar sker på sommaren under turistsäsongen, allt är stängt när vi är där. Det är miljöer som kittlar fantasin. Jag har en skräckblandad förtjusning för lite otäcka miljöer och berättelser. Dock är jag en fegis men på Landsort känner jag mig trygg av någon konstig anledning. Här kan jag närma mig mystiska dörrar, besöka bunkrar och gå ensam i mörkret bland halvöppna dörrar där jag misstänker att en mörk trappa leder ner i berget. Ön är också fylld av konst som kan dyka upp lite här och där vilket gör att man i mörka vrår kan möta ett ansikte på en byst, en oformlig figur eller ljud av något vindspel. Jag förvånar mig själv med att gå ensam omkring i skymning och mörker bland allt detta med endast en känsla av mys och spänning.

Här har otaliga militärer tagit sin in i den lilla luckan och ner i bergrummet (gissar jag).
En bunker som man kan kika in i. I ljusöppningen finns en gallergrind men den är väldigt svår att nå från den sida jag står på. Då behöver man ta sig runt bunkern vilket endast görs genom att hoppa, klättra, hasa ungefär 100 meter.
Det finns en svensk tv-serie som heter Jordskott och jag bara älskar den! Den här dörren tycker jag platsar där, samma känsla av mystik, skräck och hemligheter.
Utsiktsplats utanför en av vandrarhemmets stugor.
Det var mycket moln på horisonten denna morgon men en kort stund kom färger fram. På några bilder på denna bunker från kvällen innan stod dörren på glänt …
En kväll då vi var på väg till restaurangen för en trerätters middag upptäckte vi en fin månhalo, vilken naturligtvis måste fångas och det fick bli med mobilen.
En kanonbild som vi säger 🙂
En blågrå morgon. Mina knän var trötta efter helgens klättrande och klivande på dessa klippor så jag nöjde mig med en bild från en höjd.

Landsort är fullt av bilder

Trots att jag varit på Landsort varje år sedan 2015 hittar jag hela tiden nya motiv, nya bildvinklar och inspiration. Vädret varierar och skapar nya bilder av samma objekt. Och miljön är underbar att vara i. Känslan när man kliver ombord på passbåten till Landsort och man vet att man har hela helgen framför sig är obeskrivligt skön. Det finns ett lugn på ön som gör att man hinner reflektera över det man ser och det man vill fånga på bild. Och man vet aldrig vad som väntar, hur vädret ska bli. Man får ta det man får och det blir alltid bra.

Dela gärna!
Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på linkedin
Dela på pinterest
Dela på email

Mer läsning

Besök på Landsort

Sedan 2015 har jag varje år besökt Landsort, eller Öja som ön egentligen heter, tillsammans med ett gäng likasinnade fototokiga. Vi åker dit en helg

Läs mer »

Sagobild före och efter

För två veckor sedan gjorde jag en fotografering av en bordercollie som kunde många tricks, bland annat high five. Det blev många fina bilder hemma

Läs mer »
bild på Maskros

Hurra för maskrosor!

En av de få växter så här tidigt på säsongen som ger mat till bin. Med maskrosor tillverkar bin stora mängder högklassig gulfärgad honung.

Läs mer »
En strand vid Torö

Varför tog jag bilden?

En bild som inte är något märkvärdig egentligen men som jag gillar. När jag gick där längs stranden på Örudden var det något som fångade

Läs mer »

Test av fotobook

Jag såg ett erbjudande på Instagram från Saal Digital om att få testa att skapa en fotobok. Jag anmälde mig och fick ett presentkort hos

Läs mer »

Oskarpt läge

På senare tid har jag börjat släppa taget om skärpan i bilderna. Omfamna oskärpan. Vilket enligt vissa betyder misslyckade bilder. Men jag tycker att bilder

Läs mer »

Hundar och deras människor

Igår deltog jag i Jaktmässan i Harg, en mycket trevlig tillställning med många utställare och härlig miljö. Det fanns många aktiviteter för hundar och jag

Läs mer »